Saknar tiden, men livet går vidare.

Jag saknar den där tiden, jag borde inte göra det men det gör jag. Ni vet den där tiden då ni kallade mig emo, den tiden då jag var lost, den tiden då jag gick på all falskhet. Då mitt liv bestod av tabletter, rakblad, random folk, kalmar och whisky. Jag hatar whisky nu ^^
Men jag saknar den tiden, och det är sjukt för det borde jag inte göra. Men jag inser nu hur fel jag hade då. Inombords var jag helt ensam, utanpå var jag inte alls ensam. Jag var aldrig ensam bara kände mig ensam.
Jag kommer ihåg att jag snackade med jätte många men jag visste knappt vilka hälften var. Elr jag kommer inte ihåg dom längre. Då trodde jag aldrig att jag skulle leva nu, jag hade en plan. och det var faktiskt självmord. Jag tyckte att jag inte hade nåt vettigt att göra här fast det tycker jag inte nu heller. Men nu har jag nåt att leva för.
Efter den tiden då jag var sk "emo" så blev jag EmoCuttCuttSjälvmordsbenägen. Den tiden då jag inte såg nåt ljust. Den tiden saknar jag inte.
Men jag är glad att den tiden kom för annars hade jag la aldrig vaknat? Då hade jag väl aldrig sett det ljusa och börja leva?

Livet är något väldigt vackert, ta vara på det, förstör det inte med droger, alkohol elr att skada dig själv. Och om du fastnar så hittar du alltid nåt sätt att ta dig loss. Jag menar bara, Lifes go one