Mina tankar just nu.

Sist jag skrev sa jag att jag skulle skriva dagen efter, men det blev inte så.
Jag har gått runt och tänkt på allt mellan himmel och jord. Och vet ni vad? Jag har levt i ett år, över ett år till och med.
Nu tänker ni "vadå ett år? du har levt i snart 16 år", jo det är sant, men jag har inte kännt mig så levande. Det har kännts som jag varit död, det var som om jag var borta från verkligheten ett tag, okej kanske inte ett tag utan några år.
När jag började 6'an så började jag typ försvinna från verkligheten, det kändes som det iaf. Jag hade helt enkelt inte så stor koll på saker och ting. Och för ungefär mer än 1 år sedan så började jag leva, ni efter min EmoCuttCuttSjälvmordsbenägen-tid.
Det har jag tänkt på, från dagen då jag försvan till dagen då jag kom fram.
Det rimmar faktiskt lite ^^

Sånt tänker jag helt enkelt på när jag känner mig ensam och tom som nu, jag känner mig så för att jag saknar Tobbe så mkt.
Det är helt sjukt hur mkt man kan sakna en människa, en sån underbar människa som faktiskt gillar mig och som jag vill dela mitt liv med.

Tobias Nilsson: du är mitt liv, och jag älskar dig mest av allt. Jag skulle kunna överge allt i mitt liv bara för att få vara med dig. Du förstår nog inte hur mkt jag älskar dig, och jag kna inte förklara det för det finns inga ord för det. A(L)T alltid

Och till alla andra dewa mata ;P