Det bästa på hela filmen var nog slutet. Annars var den ganska seg i början.
Hela filmen handlar ju om massa personer som man antagligen kan lita på elr inte. Och sen är han typ schizofren, elr ja han ser sin fru och massa fast hon är död.
Ibland undrar jag om jag är schizofren, vi alla kanske är det. Vi kanske bara lever i vår fantasi?
Vem vet jag kanske inte heter Pangis är 16 år och bor i ett litet hus i Anneberg. Jag kanske är Britta, 48 år och bor på ett mentalsjukhus för att ha sprängt grannens hus ett antal gånger när han gått på toa.
Usch, hatar filmer som får en att tänka på sånt där. Hur ska man veta om man bara lever i en fantasivärld elr inte?
Man får väl hoppas att jag är lite normal iaf.
Dagens länk
0 kommentarer:
Skicka en kommentar